♥
En underlig känsla jag aldrig vetat fanns
Det känns riktigt konstigt just nu. Att veta att man är frisk och att man aldrig kommer gå tillbaka till det. Fast på något sätt så saknar jag det, saknar känslan av att ha ett mål, att bli stöttad och att själv stötta, att vara en del av något.
Nu äntligen är jag fri. Och jag vill och vågar inte ta vara på den som jag vill. Man vill inte förlora något man älskar.
Även om man saknar sin bur.
Önskar.
Jag vill avsluta denna bloggen. Börja om.
Men det gör för ont. Jag har helt enkelt för många minnen med den. Både bra och dåliga.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag älskar den.
...
Förlåt. Förlåt. Förlåt mig tusen gånger om.
Jag har inte bloggat på typ sjuhundra år. Eller något liknande. Det var egentligen en dator/sötsaks fasta nu tills påsk, men jag fuskade idag, så det blev en bit daim och lite bloggande.
Jag saknar detta, det här livet. Kämparglöden. Just nu så känner jag mig bara som en gammal flamma som tänker tillbaka på de "lyckliga" tiderna.
Usch och fy. Jag vill ha inspiration. Jag vill vara sjuk. Sjuk rakt igenom.
Jag är inte det längre.
VACKER.
...
...
...
Sommar.
Naturlig vikt.
Jag väger 59. - + 1 kg då och då.
Jag hade definitivt inte vägt så mycket om jag slutat äta onyttigt. Eller slutat äta kolhydrater. Eller ätit som man ska. Eller börjat träna regelbundet.
Nu ska jag försöka leva hälsosamt. På riktigt. Jag hoppas väga mindre än 55 kg till sommaren.
Jag ska börja, utöver den träning jag kan få utav skolan, träna minst en gång i veckan.
Jag ska sluta äta onyttigt och jag ska äta regelbundet.
Jag vill att detta ska fungera. På riktigt.
Jag vill vara fin.
♥Fina.
Jag vill...
... vara älskad.
... känna en mening med livet.
... vara fin.
... kunna prata flytande franska.
... ta mig igenom detta livet så smärtfritt som möjligt.
♥
...
